Cinder av Marissa Meyer (Lunar Chronicles #1)

CinderSVUrsprunglig titel: Cinder
Publicerad av: Modernista
År utgiven: 2015
Antal sidor: 326
Första mening: ”Skruven i Cinders fotled hade rostat och krysset var inte mer än ett ojämnt hål”

Handling: Människor och androider trängs på de stökiga gatorna i Nya Beijing. En dödlig pest plågar befolkningen. Från rymden övervakas de av ett hänsynslöst månfolk, som väntar på att sätta sina planer i verket. Ingen vet att Jordens öde hänger på en enda flicka…

Cinder, begåvad mekaniker till yrket, är en cyborg. Hon är en andra klassens medborgare med ett mystiskt förflutet, vars styvmamma klandrar henne för hennes styvsysters sjukdom. Men när den snygge prins Kai kommer in i hennes liv upptäcker hon plötsligt att hon hamnat mitt i en intergalaktisk kamp, och samtidigt dragits in i en förbjuden attraktion.

Cinder slits, i denna futuristiska version av Ask­unge­sagan, mellan plikt och frihet, lojalitet och förräderi, och tvingas nu gräva fram hemligheter ur sitt förflutna om hennes värld ska ha en framtid.

Mina tankar: Jag vet inte riktigt vad jag hade för förhoppningar på den här boken. Jag har hört många olika åsikter om denna serie och de flesta av dem har varit goda. Jag gick in med ett öppet sinne och måste säga att jag vart glatt överraskad.

Cinder är den första boken i en serie och det märks, i denna bok får vi lära oss om världen berättelsen utspelas i, om det fjärde världskriget och de nya allianserna som formades därefter. Vi får också lära oss om folket på månen, numera mer känt som planeten Luna, där en ond drottning härskar. Drottning Levanna vill ingå i en allians med kejsaren av det Östra Samväldet, där Cinder bor. Mitt i allt detta finns det en epidemi av en sorts pest som skördar offer efter offer och jakten på ett botemedel pågår. Det är här Cinder kommer in i bilden, som cyborg – människa med mekaniska delar – så är hon viktig i jakten på botemedlet. Men det visar sig att det ligger mer bakom det än vad man först kan ana.

Ärligt talat så vet jag inte vad jag säga mer än att jag blev kär i Kai och tycker att Cinder är badass. Sättet som boken slutade på får mig att vilja läsa nästa del direkt, synd bara att jag inte har nästa del, haha. Det tråkiga var att jag redan i början visste hur boken skulle sluta och även om jag vet att jag brukar vara rätt snabb på att lista ut saker som kanske tar längre tid för andra så vet jag att det här var något som alla kunde se från början. Det är därför boken får 4 stjärnor istället för 5. Det här en jättebra bok och jag rekommenderar den verkligen till alla. Jag älskar återberättelser av gamla berättelser och det här var en intressant tagning på sagan om Askungen.

 

Stort tack till Modernista för recensions exemplaret!

 

Four av Veronica Roth (Divergent #0.1- 0.4)


roth_four_omslag_inbUrsprunglig titel:
Four: A Divergent Story Collection
Publicerad av: Modernista
År utgiven: 2014
Antal sidor: 194
Första mening: ”Jag vaknar ur simuleringen med ett skrik.”

Handling: Four presenterar fyra nya noveller ur Divergent-trilogins värld. Var och en av dessa Falangbytaren, Kandidaten, Sonen och Förrädaren utforskar Veronica Roths dystopiska framtid genom ögonen på den mystiske, karismatiske Tobias Eaton, även kallad »Four«.

I dessa berättelser avslöjas tidigare okända aspekter av Fours personlighet, historia och relationer.

Boken innehåller också tre exklusiva, tidigare opublicerade scener ur Divergent -trilogin.

Mina tankar: Det här var första gången på länge som jag läste en skönlitterär bok på svenska och första gången någonsin – om man inte räknar i skolan – som jag skriver en recension på svenska. Jag fick denna bok av förlaget i utbyte mot en ärlig recension. Detta är också ett av mina första recensions exemplar och jag är super taggad!

Jag älskade första boken i serien, Divergent, andra boken, Insurgent, var även den väldigt bra men där efter tog det stopp. Jag har efter ett och ett halvt år fortfarande in läst den sista och avslutande delen i serien, Allegiant, eftersom att jag fick en grej spoilad. Men jag har velat läsa Four sen jag fick höra att den skulle publiceras och nu fick jag äntligen chansen. Jag är inte besviken! Även om det kändes otroligt konstigt att läsa denna bok på svenska när jag läst de tidigare böckerna på engelska så är jag nöjd med boken. Det var jätteintressant att få veta mer om Fours förflutna och hans liv med sin pappa. Man får följa med Four under sin egen initierings period, det var kul att se hur lika han och Tris var/är.

Hatade man inte Fours pappa Marcus innan så gör man det definitivt efter denna bok. Usch, jag hade lust att slå ihjäl människan och då är jag inte en speciellt våldsam person.

En annan karaktär som man får lära känna bättre – typ – är Eric. Som man också troligtvis kommer att hata mer efter att ha läst den här boken.

Man får veta saker om attacken mot De Osjälviska och Max och Jeanines involvering i det hela.

Fours mamma ska vi nog inte ens nämna. Jag har noll tolerans för den kvinnan, troligtvis mindre än vad jag har för Jeanine och det är inte mycket!

Jag kan lugnt säga att jag blev förbannad av mycket av det jag läste.

I slutet av boken så finns det tre scener ur Divergent som är skrivna ur Fours perspektiv. Vi får veta hur han tänker och tycker första gången han träffar Tris, när Christina ställer dumma frågor och när Four träffar Tris när han är full. Jag tyckte att det var underbart att få vara i Fours huvud under de här stunderna för att jag kommer ihåg att jag undrade vad Four tänkte väldigt ofta när jag läste Divergent, speciellt den scenen när han är full. Det var roligt att läsa det.

Jag tycker definitivt att man ska läsa den här boken om man har läst serien och gillat den. Egentligen räcker det nog om man har läst första boken eftersom att alla saker som händer utspelar sig antingen innan den eller under tiden. Jag rekommenderar dock inte att man läser den innan man ger sig på Divergent eftersom att det finns vissa detaljer som man får reda på i Four som man inte får reda på lika snabbt i Divergent.